Att vara höggravid (räknas jag väl snart som iaf?) känns lite som att vara ett barn som väntar på julafton. En julafton då man ska gå igenom en hinderbana, som man inte har en aning om hur lång den är, i en tortyrkammare som man inte vet hur jävlig den kommer att vara heller.  Plus att den kan infalla cirka när som, imorgon eller om sex veckor? Det får bli en överraskning! Sjukt jobbig väntan på julafton!