theshitlist

Semestern inleddes med lite fysiska och psykiska motgångar. Och en roadtrip till ett dygn med familjen i Småland. Och kvalle-tid med hjärtat förstås! Toppar och dalar på en och samma gång, helt enkelt. Men, nu ska jag försöka lägga dalarna bakom mig och ignorera dem ett tag, tills semestern är slut i alla fall. (Sen kanske de försvunnit av sig självt? Kan man ju hoppas.)

En dryg månad kvar till Tjejmilen och det lär inte bli nåt springande alls denna veckan. Och i övrigt, trots att jag sprungit dubbelt så mycket i juli som i juni, så har det bara blivit 5-kilometersrundor den senaste tiden... Men vet ni vad? Jag tror att den distansen passar mig bäst just nu! Jag mår bra och de värsta knivhuggen i benhinnorna och kramperna i sätet håller sig borta, så jag tror jag fortsätter med det. Så får den sista halvan av milen i september gå på ren vilja! Det borde ju vara bättre att vara bra i form för halvmilen och ändå mata sig igenom milen, än att ha tränat röven av sig för milen och vara skadad? Ja, det bestämmer vi!