..så har jag lyckats dra på mig förvånansvärt många idrottsskador, you can't argue with that!
För ett tag sen kallade killen på sportapoteket mitt onda knä för löparknä, och dagens besök hos naprapaten gav mig två nya tillskott till samlingen: benhinneinflammation (hade jag visserligen diagnosticerat mig själv med, men det kan ju vara bra med ett expertutlåtande) samt en lätt inflammation i vadens muskelfäste. Det är nästan så att man skulle kunna tro att denna kropp inte är gjord för att motionera (döh!) Anyways, Frida is no longer a quitter!! I will fortsätta jogga! Så nu är det massor av stretching som står på schemat, hjälper inte det får jag väl ta en kur med piller/salva, det har ju funkat förut! (ja, det är inte första gången den här tösen har en inflammation nånstans! Har svart bälte i att ställa egna diagnoser med, ge mig rätt att skriva ut recept själv så behöver jag (nästan) aldrig mer besöka en läkare!)
Jaja, blablabla, overandout!
Det är för varmt för att göra nånting vettigt (mer än att njuta av den lätta brisen på stranden och bränna sig i fejjan). För. Varmt. (jag klagar inte, bara konstaterar. För. Varmt!)
(som by the way är färdigt!)
Första dagen på sista semesterveckan, hyfsad ångest. Vet ju hur fort det kommer att gå! Jaja, har solat på däcket med kompis plus dotter(hennes då alltså), hälsat på syster som blivit med ärvd pool, och joggat en runda i jordbodalen. Nu ligger jag i skuggan på trädäcket på min Yogamatta och försöker stretcha lite. Äter lite lakritsfudge. Livet är rätt bra!
Sex pers sitter i en stuga. Klockan är 23:06. SAMTLIGA sex fibblar med sin ajfån. (tre försöker lära sig instagram, en ändrar låt, två letar efter nog efter nån låt på sina). #attvarasocial2012
(omotiverad bild från dagen)
Alla hormoner i min kropp verkar vara ovanligt synkade och i fas med varandra för en gångs skull för hela dagen har jag känt mig ovanligt pepp på livet, glad och lycklig(?) över absolut ingenting! Allt har bara känts bra.
Har varit hundvakt, och den lilla hundrackaren imponerade saftigt på mig (genom att bete sig som en helt normal hund?). Han var übersnäll när vi var ute och gick, skötte sig nästintill exemplariskt när jag skulle ta bort en fästing jag hittade på hans nos. (Detta förstår nog inte folk som inte haft hund, särskilt inte en hund med potentiell bokstavskombination, men fästingar är överlag inte skitroliga att ta bort, och det blir inte lättare när de sitter på nosen, gömd i svart krullpäls, på en sprallig jäkel till vovve). Överlag var han världens goaste hund idag (tills jag skulle gå och han vägrade acceptera att han skulle stanna inne i huset).
Nu börjar jag undra vad det var för lista jag skulle skriva egentligen för jag kommer inte på fler pepp-punkter! Jaja, en opeppsak är att en viss person med stor betydelse i mitt liv kom med en kommentar hen(ja, HEN!) sent kommer att få glömma/ångra och som väckte feministbitchen i mig. Ordentligt. Men hen (feministbitchen) är å andra sidan inte svårväckt nuförtiden.
På tal om "hen", när man ska smsa en bussbiljett här i hgb så skickar man "hev" men då vill ajfånen gärna autocorrecta det till "hen". Just saying.
Anyways, trevlig helg gött folk, för nu är det minsann lördag kväll!
Jo, just det! I natt drömde jag att jag kunde stå på händer! Inte genom att ta sats och ställa mig mot en vägg utan rätt upp och ner lugnt och kontrollerat ställa mig på händer! Skitfräsigt. Kommer förmodligen aldrig hända med denna osmidiga, muskelfattiga, icke någonstans akrobatiska kropp, men det hade ju varit jäkligt häftigt.
Det var nattens dröm, en annan gång kanske jag berättar om föregående natts skumma dröm där jag var gravid och skulle föda. Utan varken gravidmage eller värkar (kände mig mest lite nödig).
Och bilden har väl inte jättemycket med saken att göra, men jag fick upp den när jag bildgooglade stå på händerna, och den är ju söt!
Har ni nånsin varit med om att det känns som om vissa människor är statister i ert liv? Statister vars roll är att bara vara i vägen,typ när man är i nån affär och samma jävla människa står i vägen vilken jäkla gång du än är i och vad du än ska titta på. Eller de som bara verkar finnas till för att jävlas med en i största allmänhet (finns galet många såna i mitt liv för tillfället, hade jag inte redan börjat bli gråhårig så hade det kommit nu). Statister i ens liv som bara verkar finnas till för att söka en! But you know what they say: what doesn't kill you makes you stronger.
Alltså, pollenchock nu? Kan det vara så?
Har hållt på och nysa mer och mer några dagar och nu känns det som jag har bomull i hela huvudet. Plus att jag blir andfådd av att sitta och glo på datorn, helt normalt! Kan ju vara förkylning, men jag röstar på allergi (för det brukar gå över fortare).
Nu verkar de ha fixat till app-strulet och det går att logga in igen! Så, ska vi göra ett nytt försök kanske?
Håll i hatten, nu kör vi!!
(haha, säger hon som är helt nollad och inte kan komma på något vettigt att skriva, jaja, kommer kanske sen...)
Det går fortfarande inte att logga in via appen på blogg.se (verkar vara något allmänt, mycket märkligt att de inte sett till att fixa det för kommentarerna om dem på appstore är inte nådiga)
Mycket möjligt att slutet på min sjukt framgångsrika(?) bloggkarriär härmed är här. Om jag inte skaffar en annan blogg, som går att mobilblogga på. Den som lever får se. Adios amigos!
