Som, när någon skriver på FB att hen ska "julpynta med sitt lilla hjärta idag", känner en inre lust att kommentera: "I hate to break the news, men ditt barn är typ två månader!? Du kommer att få göra ALLT själv, bara så du vet, du kommer bli jäääävligt besviken om du tror att bebben ska hjälpa till, för det kommer inte att hända. De börjar inte hjälpa till förrän efter typ ett år och då är det här med att "hjälpa" ett jäkligt relativt begrepp (tro mig, jag har fått "hjälp" av barn att göra saker, jag har syskonbarn). Nån riktig hjälp ska du nog inte förvänta dig förrän om typ...25 år? Don't shoot the messenger." Jag skriver självklart inte det. Där. Fattar ju jag att det skulle vara sådär uppskattat. Don't mess with at new mom with shitloads of galenhormoner going on! Så jag skriver det här istället.
Men det är väl bra det, på sitt sätt. En får känna att en lever, liksom.
Ovanligt mycket att göra på jobb nuförtiden. Och jag trivs ju överlag med att ha mycket att göra. Men kan inte låta bli att undra vad det beror på. Är det helt enkelt mer att göra just nu? Är det jag som blivit långsam? Eller beror det på att INGEN TYCKS KUNNA GÖRA NÅGONTING RÄTT NUFÖRTIDEN?!
Vem vet? Känner mig lätt motarbetat emellanåt i alla fall. Men, man ska ju som sagt känna att man lever.
Ikväll blir det KB! Jobbar på att bli lite starkare. Och förhoppningsvis även lite snyggare :)
1: One Direction, detta unga boyband om jag förstått det rätt. Bör ju, av hur de ser ut och låter att döma, ha en målgrupp på unga tonårsflickor. Sjunger: "tonight let's get some, and live while we're young" (eller hör jag fel?). Känns detta lämpligt? "Get some"? Är det jag som har snuskig fantasi? Har jag blivit en tant? (jo, det vet jag ju, men ändå). Känns bara så fjantigt när man hör småpågar sjunga det. Och när man tänker på att det är till småtösabitar de sjunger det...så har jag bara lust att säga:skärp er och återkom när ni har börjat få skäggväxt eller hår under armarna eller nåt.
Tanke nr 2: Stig Larsson, varför får denna människa utrymme i media? (för den som inte vet vad jag menar, var glad för det! Hade själv inte haft en aning om jag inte följt en massa feministbitchar på twitter, eller lyssnat på tankesmedjan. Han är en gris. Punkt.)
Tanke nr 3: Sverigedemokraterna. Vad är detta för tomtar egentligen? Och vad är det för tomtar som röstat på dem?? Skärp er.
Tanke nr 4: Vad ska jag göra ikväll? Hänga hemma i lugn och ro? Trotsa influensasmittorisken och våldgästa Kalmargatan? Ringa runt och se om nån vill leka? Den som lever får se.
Känslan när man lagat shitloads med mat för att göra lådor så man slipper laga mat på några dagar (gräsänka) och inser att det finns ju typ inga burkar hemma. Trots att NÅGON, vi behöver inte nämna några namn eller peka ut nån, påstår att han (eller hon, vi skulle ju inte peka ut nån) alltid tar hem matlådeburkarna från jobb. Ändå sitter man här. Och funderar på var man ska göra av all mat! Det känslan alltså.
Alltså, vissa dagar känner jag att jag egentligen inte har tid att jobba. Ligger till exempel efter i mitt sängliggande. Och det är jättemånga som skrivit en massa intressant på Twitter och jag ligger efter i att läsa det. Behöver ju komma ifatt! Men tyvärr räcker väl inte det som argument att stanna hemma? Tyvärr.
Mår man som en håsa.
Är man tröttare än ett ålderdomshem.
Jobbar man i motvind. Mest hela långa dagen.
Ibland undrar man hur svårt det kan vara att förstå. Att göra rätt? Att göra vad man ska.
Ibland undrar man hur folk är funtade.
Hur de klarar av att klä sig själva på morgonen. Gör de det? Kanske inte? Kanske har nån som gör det åt dem.
Ibland längtar man efter bättre tider. Kanske kommer redan imorgon?! Vem vet?
Imorse när jag körde till jobb såg jag en jättefin regnbåge och tänkte att det här måste bli en bra dag!
Nu lite såhär i efterhand när mer än halva dagen har gått skulle jag lugnt vilja påstå att jag hade fel. Den här jävla mögdagen kan ta sig i röven! Idiotens moder är ständigt gravid sägs det, och idag är jag lite trött på hennes avkommor. Liiiiite trött! Slut på tålamod. Slut på meddelandet.
Idag har jag varit och fått min personlighet analyserad (jobbgrej). Tydligen är jag hyfsat ordningssam, trygg i mig själv, ingen direkt karriärsmänniska, lagom social, rätt avvaktande med nya människor, sjukt omtänksam och ordentligt trygghetsknarkande. No surprises där alltså :)
Och tydligen gjorde jag inte ett helt katastrofalt intryck på den här snubben som i vanliga fall jobbar med rekrytering och organisationsfrågor, för han blev väldigt intresserad när jag berättade att jag har en syster som jobbar som controller. "Hon är inte redo för en chefsroll?" Tydligen var han på jakt efter en controller av något slag för nån rektytering och jag tänker ju mig att om jag hade verkat helt lost in the blåst så hade han ju inte varit intresserad av någon som (förmodligen) är ganska lik mig. Så det känns ju bra!
Ikväll ska jag på Hot Yoga, tjohooo! Har inte tränat på hundra år, förutom joggingen. Semester, allmänt osug, och sen lite fallskador har satt käppar i hjulet. Hoppas min kropp är redo nu!
När klockan är halv tolv och man redan hunnit både äta frukost OCH städa bilen. Och sätta igång en maskin tvätt. Fast man var på fest kvällen innan. Vuxenpoäng?
Klockan 18 började festen och nu, strax efter tolv, ligger jag nerbäddad (nykter) i sängen med en nice doggy bag beståendes av en potatisgratäng och lite korvar i kylen. Tant? Ja. Gött? Oh, ja!
Sjuk, och sjukt uttråkad. Lite småfebrig, trött och ont typ överallt.. Men imorgon får det vara nog, då blir det nog jobb.
Sitter och tittar på Svenska Hollywoodfruar. Alltså, Maria och Mindy... Living the dream :) Vill hoppa in i rutan och flytta in i grannhuset, bli bff med dem! Margareta, är hon sångcoach? Sjunger hon bra? Alltså jag kan ju inte direkt sjunga (men berätta inte det för P, han har ingen aning. (HAHAHAHAHA)) så vad vet jag. Men, really? Isabel, hon har ju gjort ett kap. Say no more. Gunilla? Gunilla, Gunilla, Gunilla. Jag är rädd för henne. Sjukt obehaglig människa.
Sitter i soffan iförd onepiece, kollar på tv och äter piggelinglass. Who is living the dream, egentligen?! Exakt.
Var och hämtade våra tyroler-outfits igår. Snabb leverans hos Partykungen. Kände mig inte jätte-party dock när jag spatserade helt febermosig mellan adolfsberg och sofieberg med paketet. (insåg att det är pinsamt nära att gå till adolfsbergs centrum från oss. Kanske 1 km gångväg, mot typ 3 om man tar bilen, vilket jag gjort ett par ggr). Franz och Helga kommer bli snygga på lördag! (hoppas jag)
Varför kan det inte alltid vara 20 grader och solsken på lördagarna? Och en ledig karl på det, lunch samt fika på stan med kära vänner, lite shopping, middag på kvällen med samma gäng som lunchen och det mesta bara flöt på liksom. Härligt.
Söndagen bjöd på fika med görlsen. Det är en bra tradition vi har startat, ses på söndagar då och då och se till att boka in en ny dag innan vi skiljs åt! Man behöver snacka av sig lite, och fajsbok räcker inte för att hänga med i vad som händer i allas liv, särkskilt inte nu när fler och fler börjar bojkotta.
Nu är det måndag igen och hösten gör sig mer påmind (i lördags kändes det som vår!). Jag hade funderingar på att börja/testa att ta bussen till och från jobb. Men sen när jag tittade närmare på det så insåg jag att det tar 40-50 minuter enkel resa inklusive promenad till och från bussen och då kan man säga att jag tappade suget litegrann. Jag går ju för jävorn hela vägen från dörr till dörr på 45 min!? (med bil tar det typ 10) Bussen som jag fått för mig går raka vägen mer eller mindre kör ju tydligen världens jäkla omvägar på vägen... Får nog tänka över det där lite mer. Skaffa ordentliga regnkläder istället och cykla kanske?
Anyways, ny vecka och nya möjligheter! Eller som de på jobb säger: spännande att se vad som kommer att hända denna vecka! (eller som någon högt uppsatt, nämner inga namn eller titlar, sa: "Jippie, det är måndag, eller vad det är det står på vår bussreklam!")
Nu har jag varit och köpt nya jeans. Eftersom mitt senaste inköp tydligen inte höll för aktiviteten "falla handlöst ned för tre trappsteg plus trottoarkant och landa på kullersten". Dålig kvalisort, eller? Anyways, affären de kom ifrån verkade ju ha på känn att jag lite surt behövde gå och köpa ännu ett par likadana en knapp månad senare och hade sänkt priset med 30% (var det så på de du köpte igår med syrran eller var det bara i stan?). Min partner in crime börjar sakta men säkert återhämta sig från sin hjärnskakning och min kropp börjar läka ihop sig rätt bra så nu lämnar vi den där j***a helgen bakom oss och blickar framåt! (By the way rätt dålig kvalisort på hennes skalle oxå med tanke på att den också gick lite sönder?) Note to self och alla andra, luta er inte mot nödutgångsdörrar. Det är dåligt.
Denna helgen är och blir lugn.
Provade även ett par skor jag spanat in på nätet, men de fanns inte i den önskade storleken (eftersom affärerna i hbg inte fattat att de ska ta in skor i storlek som passar mig. Fast det är rätt lugnt för de var ändå billigare på nätet) så nu har jag beställt dem! Med litta klack, för jag tycker visst inte att jag är lång som det är redan. 7,5 cm till har väl aldrig skadat nån, eller?
